torsdag, april 11, 2013

Hundmat - BARF

Sist vi var och handlade, köpte vi en sida revben till Rakke.
Han får ett revben om dan och älskar det.
Vi har prövat med kycklingvingar och vanligt rått kycklingkött, men det vill han inte ha.
Rå köttfärs gillar han med, men blir lite lös i magen av  vissa.
Nu ska vi bara introducera mera grönsaker med.
Kanske rå fisk?



onsdag, april 03, 2013

BARF

Jag, lr vi, har börjat BARF:a Rakke
BARF = Biologiskt Anpassad Rå Föda
Vi har börjat lite smått själva, men vill ha av märket MUSCH BARF® och önskar det fanns en återförsäljare närmare oss
Jag hittade dom på FB; http://www.facebook.com/muschse
Nu väntar jag bara på att nån kan åka vägen om Stenkullen och köpa lite BARF-foder åt oss ;)


Min mamma är borta, död †
Det är så otroligt ofattbart.
Det var inte så det skulle vara. Hon hade minst 15 år kvar.
Livfull och stark in i det sista. Herregud vad vi alla saknar henne.
Det är så smärtsamt att det inte ens går att beskriva...


Älskade och saknade mamma <3 div="">

Sommarblommans visa

Säj visst är det väl konstigt att sommarens blomma
bara ler fast hon vet att hon snart måste dö,
för att rätt som det är ligger ängarna tomma
och sen är det nära till vinter och snö,
ja hur kan man väl tro på ett mål och en mening
när en sommar så hastigt försvinner sin kos,
och när hösten med mörker och frost i förening
alltför tidigt får ta både blåklint och ros?

kanske står det nåt hemligt och osynligt skrivet
i syrenens och liljekonvaljens doft,
kanske vet både maskros och hästhov att livet
bara skenbart tar slut när en blomma blir stoft,
kanske gullregn och krokus i färger beskriver
det som påskliljan visar med form och gestalt
att det finns nåt som varit och är och förbliver
och är större än sommar och blommor och allt.

Kanske gullviva, vallmo och kattfot kan vara
liksom blåsippa, hägg och viol varje vår,
ett slags budskap som ingen behöver förklara
om nu blommornas språk är nånting man förstår,
men då är man nog själv lite släkt med en blomma
som kan tro på en sommar som aldrig tar slut
och kan ana dom ängar som aldrig blir tomma
för att där finns det blommor som aldrig dör ut.

Atle Burman
Ur diktsamlingen
”En aning av evighet”