Jag vet inte om det är otur lr om jag är ovanligt slarvig...
På påskafton skulle jag iaf ut och "lära hunden cykla".
Väntade på att Jollan skulle bli färdig för en långpromenad med Rakke och som vanligt, tröttnade jag, så jag tänkte ta och pröva med både cykeln och hunden.
Tog den lilla vägen brevid vårt hus. Det är en liten smal grusväg som sluttar svagt neråt, mot Lägermissionen.
Först gick jag med cykeln, så han skulle vänja sej.
Det gick jättebra. Han höll avståndet och traskade på lagom.
Då satte jag mej på sadeln och rullade försiktigt neråt. Jättebra och en glad och lycklig hund!
Nu vände vi och då fick jag trampa ist. Han fick upp farten och började springa. Lite orolig ropade jag stopp, stanna till honom och han stannade.
Nu tar vi det lugnt, sa jag till Rakkarhunden och så körde vi på igen...
Då flög faan i honom och han sprang, swisch, rätt åt höger och framför cykeln!!
Jag ville inte köra på honom, så jag slängde mej ner med cykel och allt.
BONK, slog i bakhuvvet i marken, men det var inte så farligt.
-Var är hunden? Kryper upp och ser honom stå en bit ifrån mej och se rädd och orolig ut. Reser mej upp och... Trodde jag, ja!
Ajajaj, vad ont det gjorde i foten, men jag måste nå kopplet! Rakke står kvar och jag tar kopplet. Som tur var hade jag cykeln med mej, så jag kunde ta mej hem.
Väl hemma är Joline färdig och säjer att vi kan gå ner till påskbrasan nu.
-Sorry, jag har nog brutit foten, svarar jag. Typiskt!
Jonas kom sen och vi fick åka med hans Caddy ner till elden.
Ringde Sjukvårdsupplysningen dagen efter och frågade vad jag skulle göra.
-Ingenting, fick jag till svar. -Det kan inte bli en fraktur av en sån liten olycka.
På tisdagen ringde jag iaf Vårdcentralen och fick komma dit. -Ett ledband var med all sannolikhet trasigt, men du får åka till röntgen också, för säkerhets skull, sa läkaren.
Iväg till röntgen, men där hittade dom inget, så det var bara att åka hem. Inga kryckor och använda foten som vanligt.
Efter 4 veckor blev det för mycket, så jag fick komma till vårdcentralen igen och ny tid på röntgen... Dennna gången fick jag order om att INTE belasta foten och kryckor...!
Nu hittade dom en fraktur på Tärningsbenet i höger fot! Läkaren ville gipsa, men då jag redan åkt hem, skulle jag komma tillbaka på måndagen. När jag kom till kirurg-akuten på måndagen, kom det tre läkare och diskuterade min fot. Då det redan gått fem veckor ville dom inte gipsa, utan bara lindade och med en remiss till sjukgymnast
Nu blev jag också sjukskriven i FYRA (4!!) veckor! Hade dom sett frakturen vid första röntgen, så hade jag varit färdig nu... och det "lustiga" var att det var samma röntgenläkare båda gångerna, men två helt olika röntgenställningar.
Nu har jag ca tre veckor kvar att roa mej hemma.
Har fortfarande ont i yttre fotknälen och häl och hälsena uppåt. "Detta kan inte härröra från skadan" säjer läkarna. -Nehej, men det är väldigt nära, tycker jag. Det är nummer fem på bilderna på fotskelletet här brevid...
Läkarna vet ju bäst, lr...?
Inlindat av Eva
